Tänkte summera första veckan på förskolan då. Det har gått över förväntan. Eller jag hade nog en liten aning om att han inte skulle ta det så svårt men man vet ju aldrig.
På torsdagen var ju då första gången jag lämnade honom helt själv, då satt jag ju i personalrummet och väntade. Det hade gått jätte bra inget gråt och han hade lekt med barnen. Sen var det då dags på fredagen i går alltså att lämna direkt när vi kom vid 9 även nu var det inte nåt gnäll när jag gick. Jag sa hejdå och pussade honom på kinden. När jag kom tillbaka vid 11 så blev han glad att se mig men han var inte färdig att gå hem egentligen han hade gärna velat stanna kvar o leka lite. Men när jag hade gått o hämtat vagnen så ville han allt sitta där o så fort vi kom utanför grindarna så ville han ha sin napp o snutte. Man blir trött av att gå på dagis :) Pratade med fröknarna och även idag hade det gått hur bra som helst. Mammas lilla gos så duktig han är. Men man vet ju inte det kan komma nåt bakslag. När nyhetens behag gått över så kanske han inte alls vill stanna där utan hellre följa med mig hem.
När jag kom hem igår så satte jag mig först för att dricka en kopp kaffe. Får erkänna att det här kändes gör mysko. Ingen liten gos hemma hos mig. Jag kom på mig själv med att prata tyst i telefonen sedan när jag pratade med kunder för att jag tänkte att lilla W låg o sov o inte skulle väckas. Det kommer ta tid för mig att vänja mig vid detta också. Förutom att det känns konstigt att inte ha honom hos mig så tampas jag också med ångest måste jag erkänna. Jag är ledsen för att jag missar tid med honom. Önskar nästan att jag fick jobba där på dagis så jag kunde vara med samtidigt som han har roligt med sina kompisar. Hmm men så fungerar det ju inte. Och jag skall vara jätteglad som ändå har möjligheten att ha honom där så korta dagar det kunde ju vara så att jag var tvungen att jobba heltid och bara få vara med honom på helgerna o nga få timmar efter jobb o dagis.
Jag är helt enkelt otroligt lycklig lottad